Sångtexter
Denna sång sjöngs vid invigningen 9:e februari 1974.
Bystugevisan
Mel: Anders o Britta
Text: Maja Erlandsson
1.
Kommer du ihåg den gången när vi börja tala om
hur det skulle va att ha en ny lokal.
Ja det var nog för 5 år sen nu det kommer jag ihåg,
det var i Ekbergs när vår ordförande fyllde 40 år.
Ja vi pratade och resonera och vi vände det ut och in,
men av allt vårt resonemang, så vart det faktiskt ingenting.
2.
Men vi kunde inte släppa taget på en ny lokal,
fast vår utsikt den var ju minimal.
Men Axel Sander hade tittat på baracken uti Norn,
och däråt styrde vi nu färden för att ta oss en titt uppån,
Och vi pratade och resonera och vi vände det ut och in,
och av allt vårt resonemang, så vi köpte vi baracken in.
3.
Men det fodras mycket virke för att bygga en lokal,
så vi måste ner i Sölvbos djupa dal.
Där låg det mycket gammalt timmer som var hugget utav Ams,
det va på våren året-70 som vi flotta timret fram
Hela familjer var med och flotta, Birger körde allt timmer opp,
Ingrid trillade i bäcken, och tog årets första dopp.
4.
När sen Axel gjorde ritningen och tillståndet var klart,
det var på70-talet som grävningen tog fart.
Och så börja vi mura, Erik Dahlqvist han var bas,
ja hela grunden alla väggarna kom upp på ett litet chas,
Ja vi mura och bar på stenar, och vi blanda cement och sand,
och till slut kom taket på, som täcktes över helt med halm.
5.
Men baracken skulle rivas och vi fick ett väldigt sjå
hur i all sin dar vi hem den skulle få.
Men Ingrid träffa en chaufför som bott i byn en gång förut,
Och han va villig att hjälpa till att köra den utan krus.
Ja vi rev och slet med bräder och vi slog alla spikar ut,
Många traktorlass gick hem, och Stig tog timret hit till slut.
6.
Ja sen blev det vår igen och halm och plast det skulle av,
för att stommen den skulle opp med fart.
Och vi fick en timmerman från Romme, Knut det var hans namn,
han kunde göra stockar fina så dom täta blev minsann.
Ja vi lyftade och borra och vi slog alla naror i.
så väggarna blev täta, inget drag det skulle bli.
7.
När till nocken sen vi kommit skulle takstolarna dit,
och vi hissa dem sakta bit för bit.
Och till slut vi la på taket det blev bräder papp och plåt,
så att vi kunde ha vår taklagsfest med mackor och kaffetår,
Ja vi prata och resonera sjöng och dansa och hade kul,
når vi sedan börja spika, så kom golvet in till jul.
8.
Allan blev ju proffs på golven och han slipa och stod i,
så att dom jämna och fina skulle bli.
Och Gustaves måla fönster och tapeter satte på,
för en skickligare målare det kunde vi inte få.
Alla stora och små dom måla både inne och utanpå,
allt elektriskt gjorde Lundback, varmt och ljust vi skulle få.
9.
Det är många fler vi skulle nämnt vid namn i våran sång,
men då hade ju visan blitt för lång.
Tänk att stugan nu är färdig, knappt man tro att det är sant,
tack vare hjälp med mycket gåvor och mången vacker slant.
Nu kan ni bystugan här få hyra till stora fester och helt privat,
vi hoppas alla här ska trivas, under ett och samma tak.
Solvarbo-flickans visa
Melodi: Alpens ros, Text:
Nils Sjöberg
1.
1.
För sjutton år sen kom jag till världen
en liten planta hade börjat gro.
I denna by jag startat levnadsfärden
min vagga stått här uti Solvarbo.
2.
Jag har växt upp här som en liten blomma
en ärbar mö jag blivit må ni tro.
Men inga friare till mig vill komma
jag fått gå ensam här i Solvarbo.
3.
Varenda kväll gardinen ner jag drager
så inga pojkar kunna på mig glo.
När mina kläder utav mig jag tager
dom är så nyfikna i Solvarbo.
4.
Till Dammsjöns strand har jag mig aldrig mig vågat
jag hört att skälmar där i tälten bo.
Ibland av kärleken har mitt hjärta lågat
men ej en chans jag fått i Solvarbo.
5.
Till Säter ska jag nu och tjäna piga
och ner i dalen ska jag ofta gå.
Och tänk va pojkarna på mig ska bliga
en liten oskuld ifrån Solvarbo.
6.
Måhända kan jag en fästman hitta
som vill mig svära kärlek hopp o tro.
Vad sedan kärringarna på oss ska titta
när vi gå armkrok uti Solvarbo.
7.
Men jag har ej tid att längre sjunga
jag måste nu till busstation gno.
Jag tar farväl av gamla och av unga
för snart går bussen ifrån Solvarbo.